Ett besked. Ett hemskt. Smärtsamt. Och allt jag kan göra är att stå bredvid. Vara support. Ändå undrar jag hur mycket elände. Hur skit det egentligen finns.
Nattens månljus får symbolisera hoppet. Det där allra sista. Som inte överger en förens döden vunnit över livet. Men smärtsamt. Sorgligt. Orättvist. Det är känslan just nu.
Men åh. Vet inte riktigt vad jag ska skriva men ditt inlägg kändes.
SvaraRadera